Att vara präst är ett kall. När jag prästvigdes avgav jag prästlöften som jag lovat att hålla mig till. I biskopsbrevet (finner ni här) står det.

Att vara präst
Att vara präst är
att genom kallelse och vigningen vara insatt bland det gudomliga ordets tjänare i alla tider,
att förkunna Guds livgivande och frälsande närvaro i hela skapelsen och bland alla människor,
att under Andens ledning förkunna evangelium rent och klart,
att förmedla förlåtelse, tröst och mening till människor som är märkta av skuld, sorg och tomhet,
att vara redskap när människor genom dopet inlemmas i Kristus och infogas i Kristi kyrkas gemenskap,
att i visshet om Kristi närvaro i bröd och vin leda firandet av den heliga måltiden i församlingens gemenskap med de trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran,att i allt hålla fast vid Jesu Kristi seger över döden och så vinna näring åt tron, kraft åt hoppet och mod att trots alla tillkortakommanden vara den gudomliga nådens tjänare.”

Mina löften var att leva som präst att försöka sprida Guds ord genom både mina ord, men också genom hur jag agerar.
Men det innebär också att jag kan få samtal via facebook/instagram/snapchat/mobiltelefon eller på annat sätt i stort sett 24/7.
Detta även om jag har lediga dagar, då jag inte helt har separerat mitt privatliv och mitt yrkesliv eftersom jag ser mitt arbete just som ett kall.
Mitt arbete innebär också att jag ibland åker iväg på läger i 10 dagar, nu senast till Taizé.
Det innebär också att jag arbetar på de flesta röda dagar.

För mig är det ett kall, men för min fru har det också blivit ett kall utan att hon själv har valt det.

När jag är borta i 10 dagar på ett läger så får hon ta hand om hemmet.
När jag arbetar på röda dagar får hon åka på släktkalas själv för att vara social i det privata.
När jag behöver ta ett samtal kl. 22 på kvällen som håller på till kl. 24 kommer hon och ställer en kopp te vid kontorsdörren.
När jag kommer hem efter en riktigt jobbig dag så står maten klar och ett avsnitt av Buffy sitter redo i dvd spelaren.
När vi är ute och går och folk frågar mig om vilket yrke jag har så blir hon inte längre förskollärare Lisa utan prästfrun Lisa.

Detta är bara några av de få sakerna som hon gör. Hennes sätt att vara gör att jag kan leva ut mitt kall.

Tack Lisa, jag älskar dig!

/Daniel

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail