Privatperson eller präst?

Det här är en jätteintressant fråga som har aktualiserats genom alla mina diskussioner både på fb och offline.

När är jag präst och när är jag privatperson? 

När jag arbetade inom vården var det tydligt. När jag arbetade var jag vårdare, när jag var ledig var jag privatpersonen Daniel.
Inom kyrkan blev det mer diffust. När jag började arbeta med ungdomar vid 19-20 års ålder så var jag själv en ungdom, och det var inte ovanligt att ungdomarna även var personer jag umgicks med på helger och på kvällar. Det fanns ingen riktig gräns mellan privatliv och arbetsliv.

Inom kyrkan har vi ett annorlunda sätt att möta folk på. De kommer ofta till oss spå sin fritid, och vi möter dem också ofta på vår fritid. Det kan hända att vi går till kyrkan och möter dem där, eller att vi möter dem på Ica eller Coop. De kommer då se oss som de möter i kyrkan. D.v.s. pedagogen, diakonen, musikern, vaktmästaren eller i mitt fall prästen.
Jag är inte privatpersonen Daniel när jag rör mig på Ica, även om jag skulle vilja vara det. När jag möter personer som jag har mött i begravningar, dop, vigslar, gudstjänster eller någon av all annan verksamhet som vi sysslar med så ser de prästen Daniel.

Hur är det då med åsikter?

Här kommer den intressanta frågan, jag anser mig vara präst 24/7, men jag är också mig själv 24/7. Så när en fråga kommer om jag uttalar mig som präst eller som privatperson kommer är den omöjlig att svara på.
Jag svarar både som privatperson och som präst. Jag kanske inte svarar som Svenska Kyrkan tycker i alla lägen, för det kan vara min åsikt och inte en officiell hållning från kyrkan. Detta är tydligt när jag pratar om partipolitik. Då är det inte Svenska Kyrkan som uttalar sig, det är Daniel Jansson som är präst och är en person.
I vissa frågor är jag och kyrkan överens som i Juluppropet där vi tycker likadant. Det är också härligt att se att det där inte heller handlar om höger eller vänster. C, FI, KD och V:s partiledare har alla skrivit på uppropet.

Att bli präst?

Det tog mig lång tid att bli präst, för jag kämpade mot alla fördomar om hur jag måste vara och vad jag måste ändra i mig själv. Det kämpade jag mot tills jag förstod att det är jag som är präst. Daniel privatpersonen är Daniel prästen. Visst finns det skillnader, som när jag i ett själavårdssamtal knäpper prästkragen och lovar att inte sprida det vidare. Där den absoluta tystnadsplikten inträder, där finns det en skillnad mellan privat och präst.
Men att vara präst är för mig att vara det som jag är, inte att ta på mig en roll som i andra yrken.

Vad innebär det att vara präst?

När jag vigdes till präst så lovade jag vissa saker. ”att utrusta Guds folk för vittnesbörd och tjänst i världen”.
För mig innebär det att hjälpa till i hela världen, och att visa på hur vi tillsammans kan bygga en bättre värld.
Detta sker både i predikningar, men också i mina diskussioner offline och online. Oavsett var det kommer vara.

Kyrkan skall vara ett salt och ett ljus. Vi skall stå upp för de svaga och utsatta.

Guds frid!

/Daniel, prästen och privatpersonen.