Välj en sida
Ljus i mörkret, Juluppropet!

Ljus i mörkret, Juluppropet!

Kyrkorna i Sverige har gått samman för att kämpa för en human flyktingpolitik.
Min förra blogg som var för ett tag sedan behandlade att det nu kändes som 1930-tal igen.
Jag har efter bloggen skrevs fortsatt ha diskussioner med personer med andra åsikter än mina.
Främst har det kommit fram att Afghanska ensamkommande inte skall ha någon rätt att stanna här eftersom det inte är någon fara för deras liv.
Vi kan läsa om Hamid som utvisades till hemlöshet. (länk)
Tre stycken ungdomar har också valt att ta sina egna liv när de har fått avslag. (länk)

Vi firar en flyktingfamilj från mellanöstern genom att ge varandra dyra julklappar.
Samtidigt som vi inte tycker att vi har råd att ta emot en flyktingfamilj från mellanöstern.
En tid som handlar om kärlek har blivit fylld av hat mot flyktingar, mot lucior, mot de som inte tror rätt.

Men det finns ljus i mörkret #Jagärlucia trendade och mängder av personer la upp bilder på sig som Lucia för att stötta killen som blev utmobbad av vuxna (?).
Jag sätter ett (?) för jag tycker inte att man har rätt att kalla sig vuxen om man mobbar ett litet barn bara för att han råkar vara kille och ha ”fel” hudfärg.

Ett annat ljus som har kommit är #Juluppropet som du hittar här. (länk)
Vi är många som vill stå för ljus och för kärlek. När jag skriver det här har redan 7746 personer skrivit på och då vet jag att det ligger listor ute i församlingar med namnunderskrifter som ännu inte kommit in.

Skall kyrkan vara politisk?
Den frågan är alltid bra och varje gång jag pratar om flyktingpolitik så blir jag attackerad som vänsterflummare eller kommunist. I den här frågan handlar det inte om politik utan det handlar om kristna värderingar och att ta hand om vår nästa. Att stå på den utsattes sida. Matt.25:35 ff

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’

Det handlar alltså inte om att vara politisk utan att vara kristen. Ärkebiskop Antje Jackélen i intervju med svt.nu (länk)

Det här är en brännhet politiskt fråga, är det rätt att ni ger er in i politiken?

– Vi är inte politiska, vi är kristna, vi gör detta utifrån den kristna övertygelsen, säger Ärkebiskopen Antje Jackelén till SVT Nyheter.

Men skall kyrkan inte hjälpa våra pensionärer/barn o.s.v.?

Kyrkan har alltid hjälpt dessa och kommer givetvis fortsätta att hjälpa dem. Det handlar inte om det ena eller det andra. Att hjälpa den ensamma, den utsatta är kyrkans uppgift, oavsett var den personen kommer från, vilken religion den tillhör, eller vilken politisk åskådning människan har.
Kyrkan skall stå för kärleksbudskap.

Tycker du att det är viktigt att vi går tillbaks till en tid då vi kunde vara stolta över att vara svenskar. En tid då vi samlades för att möta flyktingarna som kom och hälsa dem välkomna hit.

Vill du att Sverige skall vara ett land som rakryggat kan stå upp i framtiden och säga att ”Vi hjälpte till”.
Vill du kunna säga till dina barn och barnbarn ”Jag var inte tyst”, när vi i framtiden kommer dömas för hur vår flyktingpolitik blev.
Vill du denna julen kunna säga att du verkligen firar ett flyktingbarn från mellanöstern?

Om du vill det så skriv på uppropet.

Här kommer länken en gång till så du inte glömmer den. http://www.juluppropet.se/

God Jul och Guds frid!

/Daniel

Ungdomsledare = Kyrkans motor

Ungdomsledare = Kyrkans motor

Jag har varit på konfirmandläger i tre veckor. Eller från och till i tre veckor för att vara helt ärlig.
Jag har haft lediga dagar och jag har varit tvungen att åka iväg för att hålla en midsommarhelgmålsbön samt en begravning.

Det har som alla konfirmandläger varit härliga och roliga stunder samt riktigt jobbiga stunder.
Jag räknade snabbt i huvudet och det borde vara runt min 60:e gång som jag är på konfirmandläger.
Vissa saker blir tydligare på vissa läger och detta lägret gjorde en sak oerhört tydlig för mig och det är vad den här bloggen kommer handla om.

På det här lägret var vi ett ledargäng på fyra personer, Jag, en präst till ,(som var huvudansvarig för konfirmanderna), en diakon och en församlingspedagog.
Tyvärr fick jag och församlingspedagogen inte arbeta ihop eftersom det behövde vara en kvinna och en man på lägret varje dag.
(Vi kanske kan ordna det med ett annorlunda schema nästa år).
De tre andra ledarna är alla  superbra personer och bra på att möta och ta hand om konfirmander och deras behov.
Men de tillsammans med mig gör bara en del av lägret.

Vi håller i pass där vi diskuterar bibeln och pratar om etik, moral och annat.
Iofs hoppas jag att våra pass är roliga vid förlåtelsepasset börjar vi med att jag ”råkar” stjäla diakonens kaffe.
När konfirmanderna spelar upp roliga sketcher ur bibeln eller när de ställer mängder av frågor.
Eller kanske det bästa är när jag får en möjlighet att attackera konfirmanderna med ett vattengevär.

Men som sagt, vi gör bara en del av lägret.
Den största delen, den som oftast inte får så mycket uppmärksamhet görs av ungdomsledarna.
Och nu kommer jag rikta mig direkt till er i bloggen.

Ni finns där för konfirmanderna när vi inte är där.
Ni förbereder lekpass så att konfirmanderna får ha roligt på sin lediga tid.
Ni är beredda om något händer på natten och tar den första smällen innan de kommer upp till oss.
Ni hjälper oss med våra lektioner.
Ni planerar och genomför kvällsandakter.
Ni är alltid beredda att ställa upp om något krisar eller något inte fungerar.
Ni vågar ta samtal med dem om både enkla och svåra saker.
Ni vågar säga ifrån men samtidigt vara vänliga.

Utan er mina ungdomsledare skulle lägret ha kraschat totalt.
Detta lägret var helt beroende av er.
Jag har sagt ett antal gånger att jag tycker det är kul att arbeta med er.
Jag vet inte om ni fullt ut har förstått hur mycket ni har betytt för lägret. .
Ni har alla mängder av gåvor och egenskaper som ni använder er av när ni bemöter konfirmander, varandra och oss huvudledare.
Var och en på sitt individuella sätt.

Nu har vi haft konfirmationsgudstjänst och det arbetet ni har utfört med konfirmanderna har varit enormt och ni har verkligen fått fram deras goda och positiva sidor
och fått dem att göra en superbra konfirmation.
Jag blev glad när ni fick gå fram och ta emot tack från konfirmander och föräldrar i slutet av gudstjänsten och jag önskar att det alltid skulle vara så.
Vi som syns i kyrkan är de som föräldrar och släkt tänker på när de ser vem som har haft konfirmationen.
Nu såg föräldrar och släkt att ni var en viktig del av konfirmandernas liv.

Utan er skulle inte kyrkan gå framåt.
Om konfirmander är kyrkans framtid är ni kyrkans nu och ni är motorn som drar oss framåt.

Tack!

Guds frid önskar jag er alla.

/Daniel

(Givetvis kommer ni alla taggas på FB )

 

Intressant helg

Intressant helg

Den här helgen har varit oerhört intressant, det har varit en blandning av sorg och glädje i vartannat.

FREDAGEN:

Begravning: Jag började fredagen med att ha en begravning av en 17 åring som tragiskt gick bort i en bilolycka.
Kompisarna hade fått tag på Ken Ring och jag träffade honom och hans sångare på stationen, för att sedan gå iväg och äta sushi. Väldigt roliga diskussioner och en oerhört sympatiskt person.
Där stötte vi även på Lisa (Diakon i vårgårda) som kom och stöttade upp vid begravningen.

Till begravningen kom det ungefär 250 personer.
Ken Ring spelade ”Själen av en vän” och ”Du och Jag” båda låtarna länkade här.
Det blev en oerhört fin ceremoni med ett avsked som aldrig verkade ta slut.
Efter begravningen var det kaffe och smörgås i församlingshemmet. Det var flera av ungdomarna som där framförde hyllningslåtar till den avlidna killen.
Jag måste här ge en oerhört stor eloge till begravningsentreprenören, kantorn, solisten, vaktmästaren och lokalvårdaren för allting fungerade perfekt under den här begravningen.
Innan begravningen hade jag också skickat ut en bön om hjälp i förbön inför dagen. Jag fick flera svar och jag är övertygad om att ni som bad och Gud är anledningen till att allting flöt på så bra.

Ungdomspolis:När allt var slut i kyrkan så hade jag förmånen att få åka ut med ungdomspolisen i Alingsås. Vi var ute mellan 17-03 och besökte flera fritidsgårdar och andra ställen där ungdomar hänger i Alingsås. Kanske inte helt oväntat så hamnade jag på fritidsgårdarna främst i samtal med gamers, goth och cosplay folk. Även om jag givetvis också pratade med de andra ungdomarna också.
Att vara ute samma dag som begravningen visade sig också lyckat då jag även mötte flera av de ungdomarna som tidigare på dagen hade varit på begravningen.
Det hände mycket intressant under kvällen/natten och givetvis var det också många koppar kaffe inblandade.
Förhoppningen är att vårt samarbete skall kunna fortsätta och att jag kan åka med ut fler gånger framöver.


LÖRDAGEN:

Bio: Jag kom hem kl. 04:00 så  jag var inte uppe speciellt tidigt. Men vi hade bokat Suffragette  och tittade på den på Göta bion i Göteborg.
En gripande och bra film, klart sevärd, inte nödvändigtvis en biofilm. Men värd att se.



SÖNDAGEN:

Gudstjänst: Gudstjänst i Ödenäs kyrka, med enkelt kyrkkaffe längst ner i kyrkan efteråt. Predikade om Elia men också om att Gud inte utsätter oss för prövningar vi inte klarar av.
Bra kantorer och bra vaktmästare samt tre kyrkvärdar (varav en barnkyrkvärd).

Dop:Efter Gudstjänsten var det så dags för dop av ett tvillingpar. Oerhört roligt. En jättelugn kille och en som skrek ganska mycket. Fick trolla lite extra under dopet för att de skulle kunna gå ut och byta på den skrikande killen.

 

 

 

Församling som gör rätt

Församling som gör rätt

Torsby pastorat utanför Kungälv gör enligt mig rätt i väldigt många frågor.
Jag tar bara upp två punkter här, men skulle kunna  nämna soppluncher, äldreboenden, hembesök och mängder av aktiviteter.
Det finns men det jag framförallt blev stolt över är Kyrkorådets beslut från igår.

Torsby pastorats kyrkoråd har ikväll fattat beslut om att ställa sig positivt till att upplåta mark för byggnation av en provisorisk flyktingförläggning.

Att våga ta steget att inte bara i predikstolen säga att man bör, utan aktivt handla. Det är äkta kristendom.

Torsby visar detta även i sitt ungdomsarbete.

Ungdomar är inte bara något fint och vackert, de får synas och de får låta.
De har ett väl fungerande ungdomsarbete som under lång tid byggts upp av präster och en diakon som verkligen brinner för konfirmander och ungdomar.
Det märks tydligt på ungdomarna att de känner sig hemma i lokalerna, och trivs med att vara i kyrkan.
Torsby är också en av de församlingarna där konfirmandstatistiken går uppåt. Något jag tror beror på att man ser varje ungdom som en individ och inte ett kollektiv.

Jag hoppas att Torsby församling fortsätter att arbeta aktivt med barn, ungdomar och flyktingar. Det är ett koncept jag tror är vinnande.
De kanske inte får 200 till söndagsgudstjänsten kl.11. Men till veckomässan och till verksamheterna kommer det mängder av folk.

Guds frid!

/Daniel

Öppet brev till Lötenkyrkan – ungdomar?

Lötenkyrkan – Ungdomar?—-

Revidering

Jag har ändrat överskriften då samtalet handlade om pengar och inte problemet  med  att  ungdomar nedprioriteras. —–

 

Jag läste mina sista två år av min prästutbildning på Johannelund, som är granne med Lötenkyrkan.
Det är en Samarbetskyrka mellan EFS-Svenska Kyrkan.
För mig betydde tiden där oerhört mycket.
Lötenkyrkan gör ett enormt bra arbete med ungdomar och särskilt ungdomar på glid.

Lötenkyrkan har lyckats med det som andra kyrkor drömmer om. De når ut till de ungdomar som inte brukar komma till kyrkan.
Första gången jag kom dit och såg vilka ungdomar som var där kände jag,

Det här vill jag hjälpa till med. Det här är Guds vilja.

Vi hade muslimer, buddhister, ateister och kristna ungdomar som alla kom till kyrkans fredagsverksamhet.
De satt och pratade om tro, de spelade spel och de pratade om livet i stort.
Det var inte alltid lätt.  Men det var viktigt, ungdomarna lärde känna varandra och de lärde känna kyrkan.
För att få ett sådant arbete att fungera krävs det en eldsjäl. Eldsjälen i Lötenkyrkan är  Edward Thomas.

Ni kanske har läst om honom i tidningarna för inte så länge sedan, han blev knivhotad av en av ungdomarna och vittnade mot honom i rätten.
I somras så blev Lötenkyrkan nerklottrad med Nazistsymboler. Ni hittar artikel här.

Trots detta har Edward arbetat kvar och kämpat för ungdomarna. När knivhotet hände så stängdes inte kyrkan, utan ungdomarna var fortfarande välkomna.

Lötenkyrkan är ett exempel på hur man bör arbeta med barn och ungdomar.
I nio års tid har Edward arbetat med att nå ut till ungdomar i ett område som till 66% består av invandrare och han har lyckats. Ungdomarna respekterar honom och de som arbetar med Edward.
Jag är stolt över att vara en av dem som har fått förmånen att arbeta tillsammans med Edward under mina år i Uppsala. Tyvärr kommer ingen mer få göra det i Lötenkyrkan….

Lötenkyrkan och EFS föreningen har ont om pengar.
Därför  har  styrelsen beslutat att säga upp Edward och även barnpedagogen i församlingen.
Vad skulle vi prioritera i EFS/Svenska kyrkan?
Vilka är det som är viktiga för kyrkan?
Den sista tiden har Sverige visat på en enorm vilja att hjälpa flyktingar. Men vi måste också hjälpa dem när de är här.
Edwards arbete var just det, att integrera invandrare att skapa broar mellan icke-troende/kristna.

Styrelsen har fattat ett svårt beslut.
Jag respekterar de som sitter i styrelsen och har träffat och pratat med de flesta av dem.
Men denna gången har de fattat ett felaktigt beslut.
I ett område som Löten krävs det skickliga barn och ungdomsanställda som brinner för sitt arbete.
Personer som vet hur området fungerar. Det tar tid att bygga upp ett förtroende, men det går oerhört fort att rasera det.
Vill vi nå ut så måste vi nå barnen och ungdomarna.

Jag har stått kvar som medlem i Lötenkyrkan även efter att jag flyttade från Uppsala. Men jag kommer nu säga upp mitt medlemskap då jag inte känner att jag kan stötta en församling som prioriterar bort ungdomar som ligger i riskzonen.

 

Guds frid!

/Daniel