Välj en sida
Ungdomsledare = Kyrkans motor

Ungdomsledare = Kyrkans motor

Jag har varit på konfirmandläger i tre veckor. Eller från och till i tre veckor för att vara helt ärlig.
Jag har haft lediga dagar och jag har varit tvungen att åka iväg för att hålla en midsommarhelgmålsbön samt en begravning.

Det har som alla konfirmandläger varit härliga och roliga stunder samt riktigt jobbiga stunder.
Jag räknade snabbt i huvudet och det borde vara runt min 60:e gång som jag är på konfirmandläger.
Vissa saker blir tydligare på vissa läger och detta lägret gjorde en sak oerhört tydlig för mig och det är vad den här bloggen kommer handla om.

På det här lägret var vi ett ledargäng på fyra personer, Jag, en präst till ,(som var huvudansvarig för konfirmanderna), en diakon och en församlingspedagog.
Tyvärr fick jag och församlingspedagogen inte arbeta ihop eftersom det behövde vara en kvinna och en man på lägret varje dag.
(Vi kanske kan ordna det med ett annorlunda schema nästa år).
De tre andra ledarna är alla  superbra personer och bra på att möta och ta hand om konfirmander och deras behov.
Men de tillsammans med mig gör bara en del av lägret.

Vi håller i pass där vi diskuterar bibeln och pratar om etik, moral och annat.
Iofs hoppas jag att våra pass är roliga vid förlåtelsepasset börjar vi med att jag ”råkar” stjäla diakonens kaffe.
När konfirmanderna spelar upp roliga sketcher ur bibeln eller när de ställer mängder av frågor.
Eller kanske det bästa är när jag får en möjlighet att attackera konfirmanderna med ett vattengevär.

Men som sagt, vi gör bara en del av lägret.
Den största delen, den som oftast inte får så mycket uppmärksamhet görs av ungdomsledarna.
Och nu kommer jag rikta mig direkt till er i bloggen.

Ni finns där för konfirmanderna när vi inte är där.
Ni förbereder lekpass så att konfirmanderna får ha roligt på sin lediga tid.
Ni är beredda om något händer på natten och tar den första smällen innan de kommer upp till oss.
Ni hjälper oss med våra lektioner.
Ni planerar och genomför kvällsandakter.
Ni är alltid beredda att ställa upp om något krisar eller något inte fungerar.
Ni vågar ta samtal med dem om både enkla och svåra saker.
Ni vågar säga ifrån men samtidigt vara vänliga.

Utan er mina ungdomsledare skulle lägret ha kraschat totalt.
Detta lägret var helt beroende av er.
Jag har sagt ett antal gånger att jag tycker det är kul att arbeta med er.
Jag vet inte om ni fullt ut har förstått hur mycket ni har betytt för lägret. .
Ni har alla mängder av gåvor och egenskaper som ni använder er av när ni bemöter konfirmander, varandra och oss huvudledare.
Var och en på sitt individuella sätt.

Nu har vi haft konfirmationsgudstjänst och det arbetet ni har utfört med konfirmanderna har varit enormt och ni har verkligen fått fram deras goda och positiva sidor
och fått dem att göra en superbra konfirmation.
Jag blev glad när ni fick gå fram och ta emot tack från konfirmander och föräldrar i slutet av gudstjänsten och jag önskar att det alltid skulle vara så.
Vi som syns i kyrkan är de som föräldrar och släkt tänker på när de ser vem som har haft konfirmationen.
Nu såg föräldrar och släkt att ni var en viktig del av konfirmandernas liv.

Utan er skulle inte kyrkan gå framåt.
Om konfirmander är kyrkans framtid är ni kyrkans nu och ni är motorn som drar oss framåt.

Tack!

Guds frid önskar jag er alla.

/Daniel

(Givetvis kommer ni alla taggas på FB )

 

Hjälte: Broder Roger

Hjälte: Broder Roger

Den 16 Augusti 2005 mördades Broder Roger under en gudstjänst i Taizé.
Broder Roger var en man som jag hade förmånen att få möta ett antal gånger. Jag kommer berätta om några av dessa tillfällen längre ner i bloggen. Jag kommer i bloggen ha flera citat från Broder Alois prior i Taizé som skrivit om Broder Roger. Ni kan läsa hela hans uttalande här.

För broder Roger var sökandet efter försoning mellan de kristna inte bara något man funderade på: det var något som självklart måste göras. Det viktigaste för honom var att leva ut evangeliet och förmedla det till andra. Och evangeliet kan man bara leva ut tillsammans. Att förbli åtskilda är meningslöst.

Genom sin Ande är Gud närvarande hos varje människa. Broder Roger hade plats i sitt hjärta för alla människor, alla folk, och särskilt för ungdomar och barn. Han bar på en lidelse för gemenskap. Ofta upprepande han följande ord: « Kristus kom inte till världen för att starta en ny religion, utan för att erbjuda varje människa gemenskap med Gud. » Den unika gemenskap som Kyrkan är finns till för alla utan undantag.

Broder Roger gömde under andra världskriget undan judar och andra personer som behövde fly från Nazisternas terror.  Taizé blev ett stort kloster, inte genom att Broder Roger gjorde en massa reklam för, utan för att folket kom dit och upptäckte gemenskap och kärlek. Broder Rogers kärlek var väldigt tydligt.

Han sökte hela tiden olika sätt att ge konkret uttryck åt det medlidande som han kände i hjärtat, särskilt när det gällde fattiga människor. Han citerade gärna Augustinus: « Älska och säg det genom ditt liv. » Detta ledde ibland till oväntade steg. En gång kom han hem från ett besök i Calcutta med en baby i armarna, en liten flicka som moder Teresa bett honom ta hand om i hopp om att hon skulle överleva om hon kom till Europa ― och det gjorde hon. Han inbjöd också två vietnamesiska änkor, som han mötte i ett flyktingläger i Thailand, till Frankrike och ordnade med logi åt dem och deras många barn i Taizé.

Mina möten med Broder Roger

Jag hade förmånen att få möta Broder Roger vid ett antal tillfällen. Han är en av dem som har påverkat min kristna tro väldigt mycket.

Broder Roger satt alltid kvar efter kvällsgudstjänsten och man kunde gå fram och få välsignelsen av honom.

Många ungdomar tänkte på honom som någon som alltid var beredd att lyssna till dem varje kväll efter kvällsbönen i kyrkan, i flera timmar om det behövdes. Och när han blev för svag och trött för att lyssna på alla fortsatte han att stanna kvar i kyrkan på kvällarna och gav dem som kom till honom en enkel välsignelse genom att lägga sin hand på deras huvud.

Vid ett tillfälle så går jag fram till honom och upptäcker att ingen annan är där. Jag sätter mig mitt emot honom och frågar om han kan be för mig. För mig vid det här tillfället och fortfarande är Broder Roger en av de största inom kristendomen. När jag frågar honom så tittar han på mig, han tar tag i mina händer och säger ”If you pray for me”.
Vi sitter och ber för varandra. När vi har bett klart, håller han fast mina händer. Han tittar runt i kyrkan, tittar på mig och sedan säger han ”Christ is in everybody”. Broder Roger såg Kristus i alla personer. Inte bara i de som tyckte som honom utan i alla människor. Jag är övertygad om att Broder Roger till och med såg Kristus i kvinnan som mördade honom.
Broder Roger fäster sedan blicken i mig igen och frågar om jag vill komma på middag nästa dag. Jag svarade givetvis ja och fick en underbar middag tillsammans med Broder Roger och de andra bröderna.
På kvällen gick jag för att tacka honom för middagen och han frågade igen ifall jag ville ha middag dagen efter. Jag tackade ja och fick middag även nästa dag. Den tredje dagen så bjöd han in hela min ungdomsgrupp till att dricka te med bröderna. Jag tillverkade då ett stort ringbrynjekors för att tacka honom för att han bjöd in oss.
Hans svar när jag gav det till honom var först ett stort tack, men sedan gav han tillbaks det och sa
”I am already rich, give it to someone who is poor”.
Broder Roger ägde bara sina kläder och ett kort på sin mor och syster. Han talade inte om rikedom i form av pengar.

Broder Roger såg Kristus i alla. Kan vi 10 år efter hans död lyckas med samma sak. Kan vi se Kristus i de som kommer hit till Sverige? Kan vi se Kristus i de som behöver vår hjälp? Kan vi se Kristus till och med i de som inte tycker som vi?

Jag avslutar med ytterligare ett citat om Broder Roger.

Man har sagt om honom att han hade ett universellt hjärta. Och han var fylld av en godhet som man blev förvånad över. En hjärtlig godhet är inte ett tomt uttryck utan en kraft som kan förvandla världen, för genom denna godhet kan Gud verka. Ställd inför ondska är hjärtlig godhet sårbar, men broder Rogers liv och hans sätt att ge av sig själv åt andra hjälper oss att våga tro att Guds fred kommer att få sista ordet för alla här på jorden.

 

Broder Rogers begravning

Broder Rogers begravning 2005

 

Guds frid!

/Daniel

Hjälte: Otto Weidt

Hjälte: Otto Weidt

Otto Weidt är inte så känd utanför Tyskland. Han är en av de anonyma hjältarna från andra världskriget.

Otto Weidt föddes den 2 Maj 1883. Han växte upp under enkla förhållanden. Han gick i grundskolan, och högstadiet.
Han började i sin fars yrke. men när han började förlora synen så lärde han sig som många andra synskadade på den här tiden  borstbindning. Han slapp dock inte undan 1:a världskriget p.g.a. synen utan p.g.a. en öroninfektion.

1936 öppnade så Weidt en fabrik för borstbindning. Här anställde han främst judiska synskadade eller döva personer. När så Gestapo kom till fabriken 41-43 så förfalskade Weidt papper. Han hade även en plats där han gömde dem, det var ett rum utan något fönster. Framför det rummet ställde Weidt en stor garderob med en falsk baksida och framför den hängde han kläder så att ingen skulle kunna hitta rummet.
Tyvärr blev de som gömde sig förrådda av någon inne i Weidts fabrik och Gestapo fick tag på dem.
Det berättas också att när Gestapo kom för att göra undersökningar så skällde Weidt ut sina judiska arbetare och klagade på hur dåligt de arbetade. Han beklagade sig för officerarna att han var tvungen att ha judar som anställda. Dock så fort som soldaterna hade gått så bjöd han sina arbetare på cigarr och konjak och bad om ursäkt för att han varit tvungen att skälla på dem.
Efter kriget så startade Otto Weidt ett barnhem för överlevande från koncentrationslägren.

Otto Weidt dog 1947 men han blev 1971 utsedd till en  Righteous Man of the World’s Nations.
Otto Weidt hjälpte många att överleva och han gjorde det utan att kräva några stora erkännanden efteråt.

Tyvärr tror jag att vi är i en situation där vi återigen kommer att behöva Otto Weidts i Sverige och i andra länder.

 

Guds frid!

/Daniel

Hjälte: Maximilian Kolbe

Hjälte: Maximilian Kolbe

Jag vill börja med att skriva om en av mina stora förebilder. St. Maximilian Kolbe, som dog den 14 Augusti 1941.

Han föddes 1894 och blev senare en Franciskanermunk. (kommer senare ta upp Franciskus som en annan stor förebild).  Kolbe kämpade tidigt mot Nazismen bland annat genom att skriva artiklar mot Nazismen. Han ansåg att kristen apati skulle göra att totalitära regimer skulle kunna ta över det kristna europa. Det viktiga var att kristna agerade utifrån sina principer.

När tyskarna invaderade Polen stängdes klostert ner. Kolbe fortsatte dock med att publicera sin tidning och kritiserade tredje riket. Han blev 1941 arresterad som en ”intellektuel”. I Auschwitz så smugglade Kolbe in bröd och vin för att kunna fira mässan. Han fortsatte som präst i koncentrationslägret och lyckades på så sätt hålla moralen uppe.

Men en dag hade en fånga rymt. Reglerna var att man slumpmässigt valde ut et antal fångar från samma länga som avrättades. En polsk sergeant blev utvald som stod bredvid Kolbe. Sergeanten hade fru och två barn och när Kolbe såg det steg han fram och bad om att få ta hans plats.

Den tyska officeren gick med på det och Kolbe gick tillsammans med de andra dödsdömda iväg. Han bad och sjung psalmer tillsammans med de andra dödsdömda fångarna. De dog en efter en tills det efter ett tag bara var Kolbe kvar. Man avrättade honom med en dödlig injektion 1941.

Maximilian Kolbe helgonförklarades av Johannes Paulus II 1982, närvarande vid tillfället var mannen som Maximilian Kolbe hade räddat.

——————————-

Det jag ser som viktigast med Maximilian Kolbes liv är att vi ALDRIG får vara tysta när vi ser förtryck av andra människor. Det är en kristens skyldighet att hjälpa till och att ropa ut när andra människor blir förtryckta, detta helt oberoende av vilken tro, nationalitet, social status de har som blir förtryckta.

 

(Mycket information är hämtad från http://www.catholictradition.org/Priests/kolbe.htm)