Välj en sida
Pokemon Go – Missionsmöjlighet?

Pokemon Go – Missionsmöjlighet?

Jag har aldrig varit något stort fan av Pokemon. Jag har spelat Skyrim, GTA, WOW och andra spel.
Men Pokemon har alltid varit lite för gulligt.
Varför har jag då laddat ner spelet?
Jag har alltid tyckt att det varit viktigt och möjligt att blanda den virtuella världen med den riktiga världen. Det skedde till viss del på Second Life. Med Pokemon go så går vi ytterligare ett steg.
Kanske är det här också ett steg där kyrkan kan vara med och göra något bra av det.
Istället för att skrämmas av det nya så kan vi använda oss av det.

Hur? 

Det verkar som att pokemon gym hamnar på ställen  där folk har checkat in på google maps.
Om det är fallet så har kyrkorna många som har checkat in. Kyrkan har nu en möjlighet att registrera gymmet på sig själva och därmed kunna spela och möta de som kommer.
Om någon annan registrerar gymmet är det ingen fara. Det innebär bara att du får ännu en person som kommer för att försvara sitt gym.
Nu hoppas jag att du har turen att gymmet ligger i din kyrka.
Om du inte skulle ha ett gym, försök få ett Pokestop där. Läs artikel här om engelska kyrkan http://www.bbc.co.uk/news/uk-36806795
Om ni får ett gym eller ett pokestop så satsa ordentligt.
Bjud in folk.
Använd ungdomarna som redan spelar och låt dem hälsa folk välkomna.
Ge möjlighet till samtal både om Pokemon men också om kristendomen.
Låt kyrkan få bli en naturlig samlingsplats.  En plats där alla känner sig hemma.
Under alla år har jag hört diskussionen ”hur får vi folk att komma till kyrkan”.
Nu kommer de till kyrkan. Frågan får nu istället bli ”Vad gör vi när de kommer till kyrkan?”.

Lite länktips

http://www.telegraph.co.uk/gaming/what-to-play/how-do-pokemon-go-gyms-work-tips-on-battling-and-training/

 

Nu skall jag återgå till min semester, men jag hoppas verkligen att jag ser många kyrkor som öppnar sina portar för Pokemon spelare. 🙂

 

Guds frid!

/Daniel

 

 

Hur får vi folk att stanna i kyrkan?

Hur får vi folk att stanna i kyrkan?

De flesta kyrkor jag arbetat i har inte haft några problem att ha en stor och växande barnverksamhet.
Det har varit öppna förskolor, mamma-barn/pappa-barn och andra typer av grupper. Dessa barn har sedan gått vidare in i Minior och juniorarbete, alternativt Scouter eller annan verksamhet som passat för dem.

En stor anledning till att det har fungerat så bra är att personalen har varit glada, roliga, tydliga och haft en glädje i att arbeta med dessa barnen.

Sedan kommer vi till konfirmationen. Det är en verksamhet som varierar ganska kraftigt mellan församlingar. Många församlingar har pedagoger och präster som med glädje arbetar med konfirmander och ser det som en viktig och rolig del av arbetet. Men sedan finns det de som gör det för att man måste.
Här har jag sett en stor skillnad i hur många konfirmander som går vidare. De grupper där man gör det med glädje, där har också fler konfirmander gått vidare i ungdomsarbete eller till fadderverksamhet.

Tiden efter ungdoms och fadderverksamhet. Var tar de vägen då?
Vi har ett stort glapp från runt 20 till de kommer tillbaks med egna barn.
Men då har vi kanske bara föräldrarna med barnen under förälder/barn verksamhet. Sedan försvinner föräldrarna i minior/junior åldern och vi ser dem inte igen.

Finns det då inget sätt att få folket att stanna i kyrkan?
Jag blev oerhört glad när jag såg Equmeniakyrkans plan. Det är ett grepp över helheten, inte enbart tanke på grupper, utan på hela familjen. Där familjen redan från början är inblandad i verksamhet.
Tyvärr fungerar inte Prezi på surfplatta eller på mobil, men den här presentationen är tydlig och visar på ett sätt jag tror att vi i alla kyrkor skulle kunna arbeta.


Men hur når vi dem då?
I Svenska kyrkan som jag är aktiv i har man så långt jag minns pratat om att barn och ungdomar är vår framtid och att de är viktiga. Jag har varit på mängder av kurser och utbildningar där man har pratat om hur viktigt det är att inte glömma ungdomarna.
Vi vill att de skall komma till kyrkan på söndag, men är vi beredda att ändra gudstjänsten för att passa dem?
Är kl. 11 en helig tid? Är psalmsång eller viss typ av lovsång det som är viktigt? Är det farligt att ha kepsen på sig i kyrkan?
Vilka är det vi prioriterar och varför?
Om vi seriöst prioriterar ungdomarna i kyrkan kan vi inte kräva att de skall ta av sig kepsen för att man alltid har gjort så, eller för att det stör de äldre (inkluderar mig själv i den kategorin). Då prioriterar vi inte ungdomarna.

Om vi vill att familjer skall komma, får vi anpassa gudstjänster, predikan, möten så att familjer känner sig välkomna.

Om vi vill att äldre skall komma, får vi anpassa gudstjänsterna efter dem. Vi får ha rätt typ av musik och rätt form av predikan och möten.

Om vi vill att HBTQ personer skall komma får vi anpassa gudstjänsterna efter dem. Vi får ha en öppenhet och en förståelse och respekt. (Exempelvis har vi regnbågsmässor)

Det finns kyrkor som växer runt om i världen, det finns kyrkor som växer i Sverige. Det är inte p.g.a. att de är extra hippa eller coola. Men det är för att personer får vara sig själva när de kommer.
Är vi beredda att låta folk få komma som de är utan att försöka förändra dem?
Jag är övertygad om att Gud förändrar det som behöver förändras. Jag är också övertygad om att det inte är kepsen på huvudet som är det som är viktigt.

Låt inte kyrkan prioritera ungdomar, inte prioritera äldre, inte prioritera familjer. Låt kyrkan prioritera individer, möt dem där de är. Då får vi kyrkan att växa. Jag tror att Equmeniakyrkan har kommit en bit på väg med sin kyrka för hela livet.

Jag måste också lägga in en sista kommentar.
Det viktigaste för att få folk att komma till kyrkan och stanna tror jag personligen är Kyrkkaffet. Nu är själva kaffet inte det viktigaste, men gemenskapen med de andra som kommer. Samtala med varandra och lär känna den som sitter i bänken bredvid. (Gott kaffe är dock inte att underskatta).

Guds frid!
/Daniel